Måndag, nu tar jag nya tag
Måndagar känns alltid som en bra dag för att starta om och bryta dåliga mönster, visst?
Matschemat går väl sådär. Idag hoppade jag över frukosten. Vet inte varför, för det brukar jag aldrig göra annars. Men nyss har jag iaf ätit lunch. Åt kycklinsallad med fetaost. Det var jättegott och nu är jag proppmätt. Hatar känslan av att vara proppmätt. Men men...
Matschemat går väl sådär. Idag hoppade jag över frukosten. Vet inte varför, för det brukar jag aldrig göra annars. Men nyss har jag iaf ätit lunch. Åt kycklinsallad med fetaost. Det var jättegott och nu är jag proppmätt. Hatar känslan av att vara proppmätt. Men men...
måndag den 15 juni
Frukost: äggröra på 1 ägg och ost
Lunch: keso
Middag: löksoppa
Som ni ser blev det lite ändringar. Får se om jag äter löksoppa ikväll, kanske äter keso med gurkstavar istället.
Igår när jag tittade på TV kom det upp en reklam från "Jamba" där man kan SMS:a in sin längd och vikt och så talar de om ens BMI, men de sa det på det sättet att de skulle tala om ifall man var redo för stranden eller inte. Helt sjukt. Så om man råkar va lite överviktig så får man inte vistas på stranden eller vadå? Hela samhället är ju fan helt ätstört!!
Matschema
Nu är jag här igen... Har sån ångest såhär på kvällen. Det är verkligen nu som alla tankar smyger sig på. Jag försöker tränga undan dem men det är så jäkla svårt, speciellt nu när jag har överätit. Som jag känner just nu så vill jag gå ner lite. Om jag tänker tillbaka på förut så har jag förändrats ganska mycket, och känner att jag har mycket bättre självkänsla och självförtroende nu. Dessutom är jag mer stabil och behöver inte längre ta ut mina känslor på maten genom att kontrolera och bestraffa mig själv. Med ett sånt beteende mår man bara dåligt, samtidigt som man mår dåligt om man tröstäter onyttigt och inte känner sig bekväm i sin kropp. Det är lite i en sån period jag är inne i nu. Därför känner jag att jag vill satsa på nåt mer balanserat. Inte svälta mig, för det kommer bara leda till att jag mår otroligt dåligt för att sen överäta varpå ångesten blir enorm. Jag har sett över vad vi har för mat hemma och satt ihop ett litet matschema som jag tänkte försöka följa. Jag kommer känna mig stolt om jag verkligen lyckas följa det här och inte hoppa över några måltider och inte överäta. Det kommer bli en liten utmaning, det är så lätt nu när man har sommarlov att man helt och hållet tappar alla rutiner men det här ska jag nog fixa.
Såhär hade jag tänkt ungefär:
lördag den 13 juni
Frukost: äggröra på 1 ägg och bacon och spenat
Lunch: kyckling- fetaostsallad
Middag: keso och gurka
söndag den 14 juni
Frukost: havregrynsgröt med jordgubbar
Lunch: fruktsallad
Middag: kycklingsallad med avokado
måndag den 15 juni
Frukost: äggröra på 1 ägg och ost
Lunch: keso
Middag: löksoppa
tisdag den 16 juni
Frukost: brieost och gurka
Lunch: tonfisksallad
Middag: grönsaksgryta
onsdag den 17 juni
Frukost: havregrynsgröt med jordgubbar
Lunch: kokt ägg och lax
Middag: wok
torsdag den 18 juni
Frukost: äggröra med spenat och lök
Lunch: kycklingsallad
Middag: köttfärssås
fredag den 19 juni
Frukost: smörgås med ost och sallad
Lunch: nötter
Middag: grillade grönsaker och kött
Sen är det ju inte helt omöjligt att jag kommer bli sugen på nåt mer onnyttigt nån dag, (för det blir jag! :)) typ glass, godis chips och då känner jag mig kluven. Jag vill inte äta sånt för jag vill gå ner i vikt, men samtidigt så vill jag inte ha massa förbud och allt som hör till ätstörda beteenden. Om det är fint väder och jag ligger i en park med mina polare så vill jag också kunna unna mig en glass utan massa ångest! Faaaan det här är inte lätt. Jag är så medveten om vad jag håller på med och att det inte är bra för mig men samtidigt vill jag gå ner i vikt. Ni tycker säkert att jag är helt IQ-befriad
Tillbaka?
Vart ska jag börja?.. Jag hade helt förträngt den här bloggen. Dock har jag inte förträngt mina tankar om vikt och mat. Jag vet egentligen inte varför jag skriver nu. Jag bara loggade in och började skriva lite spontant, vet inte om jag ska börja blogga igen men jag får se vart det leder. När jag skrev det senaste inlägget mådde jag verkligen inte bra, men på något sätt tog jag mig i kragen och ändrade mitt beteende. För innerst inne vet jag att ingenting blir bättre för att man svälter sig själv. Så nu står jag här idag, några kilon tyngre. Frisk? Sjuk tänker jag då. Man måste ha varit sjuk först för att kunna bli frisk och var jag verkligen sjuk? Det känns inte som det, men å andra sidan känns det som det. Att hålla på sådär är verkligen inte ett normalt beteende. Jag berättade aldrig något för mina föräldrar, inte för nån för den delen, utan jag gick emot all ångest och försökte att inte bry mig så mycket om vad jag åt. Har även försökt umgås mer med människor som får mig att må bra och ha roligt och jag kan medge att jag mår bättre idag än vad jag gjorde för några månader sen.
Men nu är det sommartider och jag känner mig verkligen tjock. Tjock tjock tjock. Jag är så less på allt det här.
Det optimala för mig skulle va om jag kunde kombinera en viktnedgång samtidigt som jag mår bra och det inte går överstyr.
Framöver tänkte jag göra såhär, jag ska äta hälsosamt och träna, jag ska inte väga mig så ofta och så får jag se vart det leder vikmässigt.
Förresten var det roligt att se att det finns några få som har kikat in här nästan dagligen trots det lååååånga uppbehållet.
Det var nån som frågade om min mejladdress också: [email protected]
Kram på er!
Men nu är det sommartider och jag känner mig verkligen tjock. Tjock tjock tjock. Jag är så less på allt det här.
Det optimala för mig skulle va om jag kunde kombinera en viktnedgång samtidigt som jag mår bra och det inte går överstyr.
Framöver tänkte jag göra såhär, jag ska äta hälsosamt och träna, jag ska inte väga mig så ofta och så får jag se vart det leder vikmässigt.
Förresten var det roligt att se att det finns några få som har kikat in här nästan dagligen trots det lååååånga uppbehållet.
Det var nån som frågade om min mejladdress också: [email protected]
Kram på er!
Enough
Jag har inte orkat blogga på ett tag nu... Jag orkar ingenting längre och jag känner att allt håller på att rasa samma nu. Jag har gått ner, vet ej hur mycket men enligt måttbandet är det ganska mycket. Folk i skolan börjar oroa sig och tjata, hemma är det ännu värre. För att inte tala om hur dåligt jag själv mår, varför mår jag inte bra? Det är ju detta jag strävar efter hela tiden, att gå ner i vikt. Jag vet inte vad jag ska göra, jag vågar inte äta nåt för jag är så rädd att jag kommer att börja hetsa. Jag vill bara berätta ALLTING om hur jag känner för mina föräldrar. Herregud jag är snart 18 år jag vill inte ha det såhär längre!! Jag vill kunna äta vad jag vill och inte känna mig tjock. Jag har inte vågat väga mig heller, men att dömma från hur mina byxor sitter vet jag att jag aldrig under de senaste typ 5 åren har varit nere på den här vikten och ändå känner jag mig fetare än nånsin. Jag orkar inte ge lika mycket när jag tränar heller.
Förlåt för ett så deprimerande inlägg. Men jag vet inte om jag vill ha kvar bloggen längre, jag vill bara komma bort från allt som har med detta att göra. Det finns ett liv utanför fokus på vikt, mat träning och det livet vill jag våga leva nu.
Förlåt för ett så deprimerande inlägg. Men jag vet inte om jag vill ha kvar bloggen längre, jag vill bara komma bort från allt som har med detta att göra. Det finns ett liv utanför fokus på vikt, mat träning och det livet vill jag våga leva nu.
Varning för långt...
Igår hade jag skit svårt för att somna. Låg och tänkte på massa grejer. Det är en konstig känsla jag har nu. Men den känns samtidigt bra och positiv. Snart fyller jag 18 år, lite grejer som jag tänkte på var att när dessa tankar kring mat och vikt uppstod hos mig runt 13-års ålder så kunde jag nog inte i min vildaste fantasi tänka mig att jag skulle ha kvar de här tankarna när jag fyllt 18 år. Och de är inte bara kvar de har förvärrats. Så nu känner jag bara att jag ska ge det hela en sista helhjärtad chans. Om jag inte lyckas gå ner i vikt nu då ska jag lägga ner, då ska jag "bli frisk".
Det låter kanske lite konstigt men det är lite så jag känner. Jag pallar snart inte längre så blir jag inte smal nu så kan jag lika gärna skita i det.
Eller asså fan jag vet inte, 52,8 kg visade äckel vågen idag. Jag ska gå ner till 49-50 och sen inte ett gram mer nedåt eller uppåt för den delen. Just nu känner jag mig för fet för att söka hjälp. Det känns bara som att folk skulle skratta åt mig och jag kom och sa att jag vill ha hälp för att bli fri en ätstörning.
När det verkligen kommer till kritan så spelar det ingen roll hur många kilo jag går ner för jag kommer ändå inte bli lycklig och detta vet jag innerst innerst innerst inne. Så om jag skulle börja tycka om mig själv och vara nöjd med mig själv så kommer min vikt inte att spela någon större roll.
Meeen, jag vill ändå gå ner lite i vikt nu bara eftersom att jag trots allt gått upp efter sommaren, så min plan är alltså att gå ner några kilon nu och sen ta tag i det här problemet som jag faktiskt har.
Det låter kanske lite konstigt men det är lite så jag känner. Jag pallar snart inte längre så blir jag inte smal nu så kan jag lika gärna skita i det.
Eller asså fan jag vet inte, 52,8 kg visade äckel vågen idag. Jag ska gå ner till 49-50 och sen inte ett gram mer nedåt eller uppåt för den delen. Just nu känner jag mig för fet för att söka hjälp. Det känns bara som att folk skulle skratta åt mig och jag kom och sa att jag vill ha hälp för att bli fri en ätstörning.
När det verkligen kommer till kritan så spelar det ingen roll hur många kilo jag går ner för jag kommer ändå inte bli lycklig och detta vet jag innerst innerst innerst inne. Så om jag skulle börja tycka om mig själv och vara nöjd med mig själv så kommer min vikt inte att spela någon större roll.
Meeen, jag vill ändå gå ner lite i vikt nu bara eftersom att jag trots allt gått upp efter sommaren, så min plan är alltså att gå ner några kilon nu och sen ta tag i det här problemet som jag faktiskt har.
en kort resa
...... Jag har varit bortrest, därav ingen bloggning, om det nu råkar vara någon därute som saknat mig, vilket jag dock tvivlar på. Ja ja.. Nu är jag tillbaka till kalla Sverige igen, och på nyheterna snackar de om snöstorm och jag vet inte vad.
I matväg vet jag inte riktigt, det känns som att jag bara står och stampar och stampar i nåt jävla träsk. Ett fetto-träsk närmare bestämt. Har ingen aning om jag har gått upp. Eller det är nog ingen fråga om OM jag har gått upp utan snarare hur mycket jag har gått upp. Men det lär jag få svar på imorgon. Innan jag åkte stod vågen på 53,2 vilket bara det är på tok för mycket.
Idag har jag ätit 2 ägg och 100g rostade och saltade jordnötter.
Fan vad onödigt med nötterna, kunde väl tagit en frukt istället?! Men nääe... 
Kommer jag någonsin att nå perfektion och vad är perfektion för mig?
Perspektiv
Jag har en kompis som jag tycker ser jätte bra ut. Hon är lite längre än mig och dessutom smalare. Trodde jag i varje fall. Tills jag prövade hennes jeans som hon hade glömt hos mig. De var ju helt förstora överallt. Helt sjukt egentligen, jag får det ju svart på vitt nu att jag har smalare ben och midja efter att ha provat jeansen men ändå tycker jag att hon ser mycket smalare ut än mig.
Att propå jeans.. Fornarina har ofta väldigt snygga jeans. Det ska jag nog ha som mål att när jag väger 49 ska jag få köpa mig ett par fornarina jeans
Att propå jeans.. Fornarina har ofta väldigt snygga jeans. Det ska jag nog ha som mål att när jag väger 49 ska jag få köpa mig ett par fornarina jeans
Reverse thinspo
Igår var jag påväg att falla för frestelser hela tiden, jag var så himla sugen på något onyttigt. Men en enda titt på min feta mage och suget försvann. Fyfan säger jag bara...
Nicole Richie
Eeeh, är hennes mage photoshopad här eller? :S
Just another day
Idag när det var dags för lunch fick jag lite smått panik. Jag kände mig inte alls hungrig och ville verkligen inte äta något. Så jag drog till med att jag skulle åka och äta lunch med min mamma men istället så tog jag värsta långpromenaden.
Vart jag än tittade såg jag smala människor kändes det som. Jag är verkligen trött på att känna mig som ett stort jävla fetto nu. Visst att det är gott att äta men just nu känner jag bara att det inte är värt det, och speciellt inte den ångesten som det medför. Jag är trött på att jag inte märker några stora resultat. Men det är bara för att jag tvingar mig själv att äta samtidigt som jag tvingar mig själv att inte äta.
Aja, jag vet inte vad jag babblar om...
Dagen i matväg har i varje fall vart såhär:
Frukost: 1 ägg och lite keso
Lunch: 1 äpple
Middag: 3 msk köttfärs
Jag har inte orkat räkna ut hur mycket kcal det är men jag känner mig ganska hungrig nu. Men dom känslorna måste jag bara förtränga.
För övrigt har jag kört 55 minuters spinning idag. Svettades som en gris!
Man står sig ändå rätt länge på 1 ägg, och så är det gott.
Vart jag än tittade såg jag smala människor kändes det som. Jag är verkligen trött på att känna mig som ett stort jävla fetto nu. Visst att det är gott att äta men just nu känner jag bara att det inte är värt det, och speciellt inte den ångesten som det medför. Jag är trött på att jag inte märker några stora resultat. Men det är bara för att jag tvingar mig själv att äta samtidigt som jag tvingar mig själv att inte äta.
Aja, jag vet inte vad jag babblar om...
Dagen i matväg har i varje fall vart såhär:
Frukost: 1 ägg och lite keso
Lunch: 1 äpple
Middag: 3 msk köttfärs
Jag har inte orkat räkna ut hur mycket kcal det är men jag känner mig ganska hungrig nu. Men dom känslorna måste jag bara förtränga.
För övrigt har jag kört 55 minuters spinning idag. Svettades som en gris!
Man står sig ändå rätt länge på 1 ägg, och så är det gott.
Söndagsångest
Åååh jag hatar söndagar. Det har inte gått så bra i matväg idag heller vilket gör att jag hatar söndagar ännu mer.
En annan sak som jag har kommit på är att jag verkligen är sämst på att ljuga. Jag blir så nervös. När jag kom hem, ungefär vid 20:tiden frågade mamma om jag inte skulle äta. Jag hade redan innan på vägen hem planerat ut vad jag skulle säga att jag hade ätit eftersom att jag visste att det skulle komma upp på tal. Ändå så blir jag så nervös när hon frågar, och helt utan att jag vill det så gör jag alltid någon onaturlig gest. Typ: "Nej, vi käkade spagetti och köttfärssås hos klara" (för handen mot halsen och kliar lite lätt) Exepelvis gör jag så.. eller så pillar jag med håret, eller gör någon konstig onaturlig blinkning. För att inte tala om hur min röst låter vid såna tillfällen, den låter ju helt darrig och ljus.
neej asså jag måste verkligen jobba på det där...
En annan sak som jag har kommit på är att jag verkligen är sämst på att ljuga. Jag blir så nervös. När jag kom hem, ungefär vid 20:tiden frågade mamma om jag inte skulle äta. Jag hade redan innan på vägen hem planerat ut vad jag skulle säga att jag hade ätit eftersom att jag visste att det skulle komma upp på tal. Ändå så blir jag så nervös när hon frågar, och helt utan att jag vill det så gör jag alltid någon onaturlig gest. Typ: "Nej, vi käkade spagetti och köttfärssås hos klara" (för handen mot halsen och kliar lite lätt) Exepelvis gör jag så.. eller så pillar jag med håret, eller gör någon konstig onaturlig blinkning. För att inte tala om hur min röst låter vid såna tillfällen, den låter ju helt darrig och ljus.
neej asså jag måste verkligen jobba på det där...
"Vill man vara fin får man lida pin"
Igår efter att jag kom hem från gymmet åt jag frukost. Det blev en äggröra på två ägg och bladspenat i. Den frukosten kom att bli min lunch också. Sen när jag kom hem sa mamma att det fanns middag och att jag skulle komma och äta. Jag var ganska hungrig om jag kände efter. Det kändes skönt. Men jag sa att jag behövde plugga och att jag skulle äta sen. Sedan vet jag inte riktigt varför, men vi började i varje fall att bråka. Jag agerade som en riktigt omogen liten tonåring och smälde igen dörren riktigt ordentligt till mitt rum. Så den frukosten kom att bli min middag också, jag kan säga att jag hade ganska rejäla skakningar framåt kvällen. Sen nu i morse var jag så sjukt hungrig men jag hade ändå jättestor ångest för att äta eftersom jag inte ätit på så många timmar så kändes det ssom att allt jag åt direkt skulle lagras som fett på min kropp. Jag lyckades dock få i mig lite yoghurt med äpple. Sen blev det lunch i skolan och då ät jag en räksallad. Utöver detta har jag också ätit ca 100 g rostade och saltade nötter. Jag har skakningar igen men jag känner ingen hunger. Bara mega ångest och huvudvärk.
Imorgon ska jag dra till gymmet på morgonen. Först ska jag värma upp på en cykel i omkring 10 min. Därefter styrka och tillsist löpning. På så vis tämmer jag först kolhydratsdepåerna genom styrketräningen för att sedan uppnå optimal fettförbränning under löpningen. Förut brukade jag jämt göra tvärt om, alltså först springa och sen köra styrka. Men jag ska testa ett tag nu att göra tvärt om och se om det ger bättre resultat.
Det är sjuuuukt mycket kalorier i nötter, men ändå så är det nyttigt fett som inte sätter sig på typ magen och som backfat. Så man får helt enkelt käka nötter med måtta.
Imorgon ska jag dra till gymmet på morgonen. Först ska jag värma upp på en cykel i omkring 10 min. Därefter styrka och tillsist löpning. På så vis tämmer jag först kolhydratsdepåerna genom styrketräningen för att sedan uppnå optimal fettförbränning under löpningen. Förut brukade jag jämt göra tvärt om, alltså först springa och sen köra styrka. Men jag ska testa ett tag nu att göra tvärt om och se om det ger bättre resultat.
Det är sjuuuukt mycket kalorier i nötter, men ändå så är det nyttigt fett som inte sätter sig på typ magen och som backfat. Så man får helt enkelt käka nötter med måtta.
Regn Regn Regn
Igår innan jag somnade tänkte jag att jag skulle dra ut och springa på morgonen eftersom jag har sovmorgon. Men vet ni vad? Det verkligen öser ner regn här nu så jag känner mig inte så sugen. Men det är ju inte acceptabelt att skita i träningen på grund av vädret så det får bli gymmet istället. Ciao!
Det kryllar av dem!
Jag har sjukt mycket kramper i magen. Fan vad ont det gör :S Att bropå ingenting.....
Idag skulle jag egentligen gymmat men jag kände att det var så sjutk längesen jag var ute och sprang. Sagt och gjort, jag satte på ipoden och stack ut. Det var faktiskt första gången på länge jag tyckte att det var skönt att springa. Varje steg var liksom inte en plåga, som det vanligtvis brukar va annars. Jag slog till och med tidsrekord på min 5 km runda.
Det var verkligen galet många andra som var ute och sprang, smala som tjocka. Stötte på minst 10 stycken.
För övrigt har jag ätit detta idag:
Frukost: havregrynsgröt och yoghurt (inte tillsammans såklart)
Lunch: ungefär 1 dl keso med isbergssallad, tomat och lök
Middag: ? Det blev ingen riktig middag men jag käkade tre vindruvor och en bit morot när jag kom hem från joggingrundan
Idag skulle jag egentligen gymmat men jag kände att det var så sjutk längesen jag var ute och sprang. Sagt och gjort, jag satte på ipoden och stack ut. Det var faktiskt första gången på länge jag tyckte att det var skönt att springa. Varje steg var liksom inte en plåga, som det vanligtvis brukar va annars. Jag slog till och med tidsrekord på min 5 km runda.
Det var verkligen galet många andra som var ute och sprang, smala som tjocka. Stötte på minst 10 stycken.
För övrigt har jag ätit detta idag:
Frukost: havregrynsgröt och yoghurt (inte tillsammans såklart)
Lunch: ungefär 1 dl keso med isbergssallad, tomat och lök
Middag: ? Det blev ingen riktig middag men jag käkade tre vindruvor och en bit morot när jag kom hem från joggingrundan
Bobster
Var det bara jag som tittate på bobster på barnkanalen idag? Ni vet det där "ungdomsproggrammet" som kommer efter bolipomba. (Jag har en lillebror det är därför :P ) I varje fall så satt jag i köket och läste tidningen och hörde att det i dagens program skulle handla om ätstörningar. Jag gick direkt in på mitt rum och satte på tvn för att titta. Det var ganska intressant att höra från andras perspektiv. Dock blev jag lite fundersam när de nämde UNS, alltså ätstörning utan någon specifikation och förklarade att det var när man bara hetsåt hela tiden. Asså va? Det stämmer ju inte..
Godmorgon
Jag vaknade klockan halv sex i morse och kunde inte somna om så jag tassade upp och ställde mig på vågen. Minus 0,6 sen igår. Det är ganska bra tycker jag, om det skulle bli så varje dag skulle det ju gå ganska fort att gå ner i vikt. Men det är ju antagligen mest vätska. Förutom den ganska rejäla frukosten idag så ska jag försöka att äta sparsamt under dagen. Träna och plugga är väl det som är planerat idag resten får jag se..
Jag i ett nötskal, ständigt kikandes på min mage
Jag i ett nötskal, ständigt kikandes på min mage
Ännu en dag utan resultat
Idag när jag gjorde mitt dagliga mrogonbesök på vågen hade det inte gått nedåt så mycket som jag ville så i protest äter jag två mackor med ost till frukost. Plus havregrynsgröt. (Dumma jag!) Lunchen hoppade jag över fast sen åt jag ett äpple vid 15-tiden och nu när jag kom hem från gymmet åt jag några körsbärstomater och lite vitkål. Så trots den totalt oacceptabla frukosten kanske vågen ändå kommer visa bättre resultat imorgon.
För övrigt ska jag bara vara hemma ikväll. Jag känner mig helt deppig. Och fet.
För övrigt ska jag bara vara hemma ikväll. Jag känner mig helt deppig. Och fet.
Wake up call
hej hej nu är jag tillbaka igen. Har inte riktigt haft tid att blogga. Jag har vägt mig i princip varje dag och har gått ner lite men jag är fortfarande inte ens i närheten av vad jag vägde innan sommaren. Ska väga mig strax faktiskt och se om det har blivit någon skillnad sen igår.
En kommentar som jag fick angående min uteblivna mens fick mig faktiskt att stanna upp lite. Stanna upp och tänka till lite vad som faktiskt håller på att hända och vad jag faktiskt håller på med. En tjej skrev såhär: ...."jag har ju också ätstörningar"... Wow, tänkte jag, vänta lite, jag har ingen ätstörning. Jag är bara en person som försöker gå ner i vikt. Som hatar sin kropp och tycker att hon är världens fetaste. Som får ångest när hon stoppar ätbara saker i sin mun och som tränar flera gånger i veckan för att dämpa ångesten. Som hoppar över måltider och ljuger för nära och kära och vad och när hon har ätit. Som väger och mäter sig nästan varje dag. Som spyr lite ibland då och då när hon känner att hon ätit för mycket. Som driver en blogg om viktminskning vars tankar kretsar krin mat, vikt och träning från det stunden hon kliver upp på morgonen till den stund hon somnar på kvällen.
Men nej, jag är inte ätstörd. Alltså va?! Jag kan inte hålla på och ljuga för mig själv längre. Det här beteendet är inte normalt. Folk med ett normalt förhållande till mat håller inte på såhär. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill bara tycka om mig själv och vara nöjd med min kropp. Jag vill leva ett normalt (fan vad jag hatar det ordet egentligen) liv och umgås med mina vänner och familj. Kunna äta vad jag vill när kag vill utan att bry mig.
En kommentar som jag fick angående min uteblivna mens fick mig faktiskt att stanna upp lite. Stanna upp och tänka till lite vad som faktiskt håller på att hända och vad jag faktiskt håller på med. En tjej skrev såhär: ...."jag har ju också ätstörningar"... Wow, tänkte jag, vänta lite, jag har ingen ätstörning. Jag är bara en person som försöker gå ner i vikt. Som hatar sin kropp och tycker att hon är världens fetaste. Som får ångest när hon stoppar ätbara saker i sin mun och som tränar flera gånger i veckan för att dämpa ångesten. Som hoppar över måltider och ljuger för nära och kära och vad och när hon har ätit. Som väger och mäter sig nästan varje dag. Som spyr lite ibland då och då när hon känner att hon ätit för mycket. Som driver en blogg om viktminskning vars tankar kretsar krin mat, vikt och träning från det stunden hon kliver upp på morgonen till den stund hon somnar på kvällen.
Men nej, jag är inte ätstörd. Alltså va?! Jag kan inte hålla på och ljuga för mig själv längre. Det här beteendet är inte normalt. Folk med ett normalt förhållande till mat håller inte på såhär. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill bara tycka om mig själv och vara nöjd med min kropp. Jag vill leva ett normalt (fan vad jag hatar det ordet egentligen) liv och umgås med mina vänner och familj. Kunna äta vad jag vill när kag vill utan att bry mig.
Ångesten förstör
Idag ska jag iväg på en grej med min mamma från klockan 9 till klockan 21 ikväll. Vilket betyder att mamma kommer att vara med mig hela dagen och se vad jag äter så det finns alltså inga undanflykter. Och det som gör mig mest orolig är att man kommer att bli serverad både lunch middag och fika. Jag har sån sjukt stor ångest/panik över att jag inte vet vad som kommer att serveras. Det skulle kännas mycket mera tryggt om jag visste att jag själv typ kunde beställa en sallad. Det är så jäkla synd för jag vill inte att den här dagen som skulle kunna bli hur rolig som helst ska förstöras för att jag ska gå omkring och oroa mig över maten.
Förövrigt är det 4 oktober, kanelbullens dag idag. Helt sjukt att man kommer på dagar för bullar och våfflor och semlor och allt vad det nu är. Verkligen en undanflykt för att få moffa i sig såna onyttigheter.
Förövrigt är det 4 oktober, kanelbullens dag idag. Helt sjukt att man kommer på dagar för bullar och våfflor och semlor och allt vad det nu är. Verkligen en undanflykt för att få moffa i sig såna onyttigheter.
Vägning
Jag har inte vägt mig på ett tag nu, vilket skrämmer mig nåt så fruktansvärt.
Jag tror jag ska börja väga mig varje dag igen, visst det är också jobbigt men jag vet att det ger resultat, för mig i varje fall.
Kanske ska börja uppdatera vikten varje dag i bloggen också? Om inte annats skulle nog det vara mycket motivation i sig att behöva "avslöja" vikten varje dag. Men först måste jag bara väga mig först. Ska göra det imorgon om jag vågar.
Jag tror jag ska börja väga mig varje dag igen, visst det är också jobbigt men jag vet att det ger resultat, för mig i varje fall.
Kanske ska börja uppdatera vikten varje dag i bloggen också? Om inte annats skulle nog det vara mycket motivation i sig att behöva "avslöja" vikten varje dag. Men först måste jag bara väga mig först. Ska göra det imorgon om jag vågar.
