Det vita giftet

I have a confession to make.
Igår var inte bra dag i matväg. Det spårade och jag äcklas när jag tänker efter vad jag stoppade i mig.
Enbart socker, inte konstigt att jag fick huvudvärk framåt kvällen.

Till frukost blev det en kokosboll och hallonpaj
Sen till lunch (??) åt jag två bitar kärleksmums och sen åt jag 50 g dajm.
Ush vad jag skäms men det känns ändå bra att jag "erkänner" här i bloggen för det får mig att aldrig vilja göra om det.
Men det enda positiva var väl att detta fick mig att jobba skiten ur mig på gymmet i två timmar. Riktig träningsverk i hela kroppen har jag idag.

Jag måste hitta motivationen


spöregn

Ja, det spöregnar ute
Nej, det är ingen anledning att inte behöva gå till gymmet.
Hej då nu ska jag svettas som en gris så att jag inte förblir en gris ;)


3 år

När jag gick i sjuan fick jag min första mens. Sen hade jag den hyffsat regelbundet i några månader, sen började den komma ungefär var tredje månad och sen försvann den helt. Poff, sa det bara, har inte sett skymten av den på tre år. Eller jo, några små försök har det blivit men aldrig någon riktig mens sen dess. Jag vet att det inte är bra och jag är medveten om alla hälsorisker som det medför att inte ha mens, benskörhet och risk att man inte kan få barn. I början tyckte jag bara att det var skönt, en bonus liksom, men nu börjar jag bli lite orolig. Hur länge kan man ha uppehåll från mensen och kan det någon gång bli försent att få tillbaka den?

200 kalorier i olika former


Träningsverk

Det är helt sjutk så mycket träningsverk jag har idag. Har tagit en ipren i hopp om att det ska bli lite bättre. Idag har mamma förbjudigt mig från att träna. Jag vet inte hur seriöst hon menar men men.. Orkar ändå inte träna idag. Tränade step i söndags, löprunda på morgonen i måndags och sen bodypump på kvällen, boxning i tisdags och i onsdags körde jag först innebandy matcher i 2,5 timmar och sen iväg på ett aerobics pass. Så idag ska jag inte träna, kansek bara blir nån kvälls promenad sen på fredag tänkte jag köra ett spinning pass. Vägde mig imorse, nu äntligen är jag under 52,5 kg som jag stått och stampat på i nästan 2 veckor. 51,9 för att vara exakt vägde jag idag. Nu ska jag verkligen inte komma över 52 igen. Aldrig någonsin vill jag vara på den vikten. Nu ska jag köra på ganska hårt till jag liter runt 50 kg. Därefter behöver det inte gå lika snabbt men jag vill fortfarande gå nedåt.

För övrigt var jag på en fest i fredags. Jag satt och snackade med några tjejer och sen kom vi in på vitk och mat. Jag kände hur jag började svettas och känna mig väldigt obekväm. En tjej sa att hon hade gått upp två kilo på en vecka. Jag kände mig so världens fetto där de satt och berättade vad de vägde, 50 kg, 51 kg m.m och de flesta var lite längre än mig. En tjej sa att hon bara gick ner hela tiden så nu vägde hon 48 kg och då brast de andra tjejerna ut och sa "Men guud, man kan ju inte väga under 50 liksom" "Det är ju anorektiskt"


Mätt och obelåten

Sitter här och surplar på min cola light. Behöver en liten koffeinkick. På lunchen käkade vi på ett ställe där de har en vegetarisk bufé. Jag tog två portioner, men nästan bara sallad och grönsaker men jag är så sjukt mätt. Det känns som att min mage ska sprängas. Mätt och belåten. Vem fan kom på det uttrycket? Mätt och obelåten klingar helt klart bättre i mina öron.

Nääe, ska snart sticka till gymmet. Vägde mig idag också, det står ju bara still! Orkar inte att det ska gå så seeegt.

Sushi

Kom hem från gymmet för ungefär en halvtimma sen. Mamma ropade då från min lillebrors rum att det fanns sushi till mig i köket. Jag hade egentligen inte planerat att äta något mer idag, men jag kunde ju inte bara lämna kvar sushin. Jag som dessutom älskar det. I alla fall så öppnade jag förpackningen och åt några laxbitar plus räkan. Alltså inget ris utan bara fisken. Jaha, vad skulle jag göra sen med resten då? Det kändes så himla hemskt men jag tog en plastbåste och slängde allt i den och slängde sedan påsen i sopnedkastet. Och vad kommer jag gå och säga till mamma sen, joo självklart något i stil med. "Mm vad gott tack för sushin" Ush vad jag får dåligt samvete..

I övrigt så har dagen gått ganska bra.

Frukost: 2 knäckemackor med keso + havregrynsgröt ca 300 kcal
Lunch: räksallad Jag vet faktiskt inte hur mycket kalorier det var i den, det var lite sån här vinegrette dressing på, sen var det bara räkor, gurka, tomat sallad och lite keso, men högst ca 350 kcal
Mellanmål: 1 liten banan ca 150 kcal
Middag: fiskbitar från sushi (vet inte riktigt hur mycket kcal) ca 200 (?)

1000 kcal totalt. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Mycket eller lite.. Jag vet inte just nu, jag vet bara att jag inte orkar vandra runt i min fettokropp längre.


                                                                                        Förut åt jag Sushi med glädje


Tisdag

Idag är det tisdag, ska trax iväg och spela innebandy. Jag spelar inte i något lag längre utan nu är det med skolan som jag ska lira idag. Det är så skönt att träningen verkligen har börjat flyta på nu. Körde Step i söndags, igår joggade jag först 5 km på morgonen och sen gymmade jag på kvällen och ikväll tänkte jag ta mig till gymmet igen. Vågen visar inte så jätte stor förändring men men, det gäller bara att kämpa på. Igår var det nära för hets också, men jag lyckades stå emot efter att ha ätit tre godisar.

Nej nu måste rusa iväg.


 Jag säger bara, Beach -09.... Då jävlar

Flytta hemifrån?

Jag bor som sagt hemma med min familj. Jag måste dagligen slösa massa energi på att oroa mig för hur det kommer bli med maten. Eftersom jag försöker gå ner i vikt "i smyg". Det är som att jag lever ett dubbelliv. Inför dem gör jag allt för att de inte ska "misstänka" vad som pågår i mitt huvud, min bessathet av mat, vikt och träning. Men de är inte riktigt så lätta att lura, både mamma och pappa har märkt att mitt förhållande till mat inte är riktigt normalt. De har frågat mig flera gånger om jag bantar och varför jag håller på "som jag gör". Det är så himla jobbigt, för varje gång de säger något sånt så tvingas jag ljuga och sätta på fasaden som säger att allt är jättebra, och varje gång detta händer känns det bara som att jag kommer länge och längre bort från dem samtidigt som min "hemlighet" bara blir större och större.

Senast här om dagen hade jag och mamma en konversation som löd ungefär såhär:

Mamma - Det finns mat på spisen
Jag mumlar något till svar som involverar orden "okej" "inte hungrig" "kanske senare"
Mamma - Det känns som att du aldrig äter något
Jag - Men det är klart att jag gör
Mamma - Men jag ser aldrig när du äter något

Åh, mamma mamma.... Vad ska jag göra, jag orkar inte med allt detta längre. Det skulle vara mycket skönare om jag bara bodde själv och fick sköta mitt.

 Förresten måste jag bara säga att Yoggis mini yoghurt är hur god som helst. Mindre än 0,1 % fett och utan tillsatt socker, dock sötad med sötningsmedel. Innehåller mellan 35-40 kcal / 100g. Finns i flera olika smaker. Kan det bli bättre? :D

Vågen och jag..

är inte goda vänner. Jag ska inte påstå att det kom som en schock men det var inte speciellt kul att få det svart på vitt att jag nu väger 52,2 äckliga kilon.. Nu ska jag verkligen köra på för fullt! Jag har inte tid med att sumpa mina chanser nu. Det gäller bara att köra på.
Till frukost blev det en portion havregrynsgröt med sojamjölk och kanel. Riktigt gott och kaorisnålt. plus att jag blir typ mätt på det nästan hela dagen.

  = 

I'm alive

Hej joo jag lever, har bara inte orkat blogga då jag känner mig så värdelös. nyss hade jag skrivit ett jättelångt inlägg som försvann. Jävligt irriterande måste jag säga, och jag orkar inte skriva om allt. Kommer inte ens ihåg allt, det var ganska flummit inlägg ändå. Som sagt känner jag mig så värdelös, käkade chips igår, och dagen innan det glass. Jag förstår inte ens varför, det är inte direkt som att jag njuter när jag äter såna saker ändå, jag har bara feta ångesten som blir större och större för varje tugga och jag bara tänker nej neej kan ingen stoppa mig. Helt sjukt. Har inte vägt mig på länge heller. Det känns seriöst som om jag är uppe på ungefär 53 kg. Gud jag kan inte fatta hur jag har kunnat låta det gå så långt?? Innan sommaren var jag nere på 49 kg. Fast då kände jag mig inte ens smal och nu när jag väger mycket mer. Shit snacka om att jag har en lång väg kvar...

Något som är positivt är iaf att jag har kommit igång med träningen ordentligt igen. 3-4 gånger i veckan, måndag, onsdag, fredag, söndag. Så härligt efter ett riktigt svettigt och utmattande träningspass. Kör boxning, spinning, aerobics och bodypump. Ska börja löpträna också. Extra bra är det dessutom då jag oftast tränar när middagen serveras hemma och då "äter jag när jag kommer hem", vilket är ett stort plus för då är det ingen som håller koll.
Nej nu måste jag plugga Ciao!

            Hahah

Godmorgon!

Godmorgon, idag har jag sovmorgon. Vägde mig idag. Jag förstår inte riktigt hur det är möjligt, nästan minus 1 kg på ett dygn. Vågen visade 51,5 kg. Har inte ätit någon frukost men däremot har jag ätit en bit kladdkaka. (!?!?!) Alltså ibland blir jag bra trött på mig själv. Men i övrigt så kommer nog dagen gå bra i matväg. Vi ska på utflyck och då är det massäck som gäller = sallad som jag inte ens behöver äta upp för ingen kommer bry sig och påpeka. Sen lär jag vara hemma nån gång vid 18 -tiden och då har nog familjen redan ätit middag så då blir det lätt för mig att skippa den och bara ta en frukt eller nåt om jag är hungrig.

Egentlien, vad sjukt att man håller på såhär, vad sjukt samhället är. Varför ska man hålla på och vilja vara smal? Helt stört om man tänker efter. Aja, nu måste jag hoppa in i duschen, Ciao!

image52
Hon äter nog INTE kladdkaka till frukost..

Shoppingförbud

Nu har jag gjort det jävligt enkelt för mig själv. Ingen mera shopping förrän jag har gått ner i vikt. Och med shopping menar jag shopping av kläder försås. I nuläget så går jag liksom och shoppar hela tiden fast jag använder ingenting utav det för att jag är ett stort jävla fetto som ser helt äcklig ut i alla kläderna.
Så jag har helt enkelt givit mig själv ett shoppingflrbud på obestämd tid. Det är upp till mig hur lång tid detta förbud ska vara. Men jag ska minst ner till 50 kg blankt i varje fall. Just nu vet jag inte vad jag väger.. Ska väga mig imorgon bitti, men ärligt det känns inte bra kan jag säga. Jag VET att jag väger rigktigt mycket nu. Ush säger jag bara!


Såhär smal ska jag va för att få tillåta mig själv att shoppa igen (okej en lite överdrift, men nästan)

Long time no see

Nu var det ett bra tag sen jag bloggade. Dock är det inte så mycket som har hänt, skolan har dragit igång igen och rutonerna börjar falla tillbaka. Liksom kontrollen över maten. Jag skrev ju i det tidigare inlägget att jag skulle komma tillbaka till bloggen när jag hade gått ner i vikt, så är ju inte riktigt fallet kan jag säga. Jag vet inte exakt vad jag väger just nu men jag vet och känner att det är mer än vad jag har vägt på länge. Det suger. MEN, jag tänker inte hålla på och deppa över vilken jävla tjockis jag är utan ju ska jag tänka positivt och se framåt. Det är så skönt att man inte har nån press på sig nu att oj om tre veckor är det beachen som gäller eller nåt liknande. Nu så är det ju faktiskt nästan ett år kvar tills nästa sommar vilket känns skönt för nu ska jag verkligen ner i vikt. Men det behöver inte gå snabbt. Jag vill INTE att det ska gå snabbt för av egen erfarenhet så vet jag att det går uppåt snabbt igen. Så jag tänkte kanske typ 100 gram minus på vikten om dagen. Då blir det o,7 kg i veckan vvilket inte är så jätte mycket men på 1 månad blir det nästan 3 kg.
Får se om min plan lyckas..

Men nu måste jag sluta, uppdaterar nuvarande vikten senare när jag vet ciao!

So long..

Uush jag orkar inte längre, jag orkar inte hata mig själv och min kropp längre och jag orkar inte att jag bara går runt och inte gör nåt åt saken. Nääe nu får jag ta och rycka upp mig själv och ta tag i lite grejer.  Och så ska jag sluta proppa i mig alla dessa äckel onyttigheter. Nu ska jag svettas skiten ur mig på gymmet. Hej då, kommer tillbaka till bloggen när jag inte är en fet kossa längre. So long.
None
I wish...

Back

Nu är jag hemma igen, efter tre veckors semester i solen. Det har varit hur härligt som helst och i matväg har det väl gått sådär. Jag har i och för sig inte ätit så mycket mat. Det blev liksom att jag i princip skippade maten och typ levde på glass och chips. Men när jag väl åt mat så åt jag bara grönsakssallad, lite kyckling och fisk blev det nån gång också. Sen så tränade jag ganska mycket där också, eller mycket och mycket nu ska jag inte överdriva, men det var inte helt slappt i alla fall. Var ute och sprang några gånger, och tränade på gymmet som fanns där.

När det var dags att åka hem hade jag panik eftersom jag kände mig som världens jävla fetto, det var riktigt hemskt. Jag tänkte på allt onyttigt jag ätit och på tanken att jag inte vägt mig på tre veckor och det kändes som om byxorna satt mycket tajtare. Sen när jag kom hem så vägde jag mig och jag hade gått ner i vikt. Whaat, tänkte jag, sen mätte jag runt magen och det vr lite mindre än innan jag åkte. I don't understand. I vilket fall som helst så blev jag väldigt glad men det var ändå inte bra för det ledde till att jag inte har orkat vara så duktig nu. Rättare sagt har jag varit för jävlig. Så nu har jag med all säkerhet gått upp. Men jag vågar inte väga mig.
I'm back, but not really back on track...

Bortrest igen

Nu ska jag åka utomlands igen. Joggingskorna är nedpackade och det skulle tydligen också finnas gymm där vi ska bo. Perfekt säger jag bara! När jag kommer hem vill jag inte se att vågen visa högre siffror, nej nedåt ska det gå.

Kommer hem i slutet på juli. Ciao!

50,2

Gaah, jag blir helt galen, min dygnsrytm är helt konstig. Klockan är liksom 05:53.
Jag är hungrig nu, men jag ska nog vänta några timmar tills jag  äter nåt. Och vad ska jag äta då? Yoghurt kanske. Yoghurt med jordgubbar och hallon. Muums.
Motivationen börjar komma till baka nu, vågen stod på 50,2 kg idag.


Som i en film

Igår gick jag och la mig runt 1 på natten. Eller aa då blir det ju idag men hur som helst så kunde jag inte somna. Jag bara låg och vred och vände på mig. Efter två timmar fick jag nog och knäppte på tvn. Då brukar jag vanligtvis somna, men självklart inte den här gången. Kollade på massa program, tillslut slutade 3an sända kort därefter också 5an, så tillslut låg jag och kollade på matlagningsprogram på 4an. Jag kunde forfarande inte sova och när barnbrogrammet latjo lajban började fick jag nog och stängde av tvn. Istället drog jag på mig kläderna och gick ut och promenerade med ipoden.

Efter ungefär en halvtimme stannade jag vid en slags brygga vid vattnet. Jag bara satt där och lyssnade på musik och slumrade till. Plötsligt rycks jag upp av ljudet från en cykel som stannar. Killen på cykeln blev nog minst lika förvånad av att se mig där som jag av att se honom där. Han började prata och ställa massa frågor och typ smöra en massa. Så jag kände mig lite skyldig att fråga tillbaka och det visade sig att han var på väg hem från en utekväll på stureplan. (Snobb!) Det här var tydligen hans favorit ställe som han jämt brukade stanna till vid när han skulle hem på kvällarna. När jag sa att jag skulle nog börja röra på mig nu så insisterade han att jag skulle hänga med hem till honom, han skulle bjuda på fika och visa lite foton. Han var tydligen fotograf. Jag sa kanske nån annan gång men han var på som fan. Men jag följde inte med honom. Gud vet vad som hade hänt då. Det slutade iaf med att han tog mitt nummer och vi skulle höras nån dag. 

Asså god! Såna här saker händer ju på film inte i mitt vardagliga matfixerade liv. Aja, nu ska jag försöka sova lite..

Brun och fet

Då var man tillbaka till kalla Sverige då. Jag har haft det hur roligt som helst. Varit med om helt sjuka grejer. Men som med de flesta bra sakerna finns det alltid en baksida, en hake och i mitt fall vikten. Den första veckan gick det bra, tror till och med att jag gick ner lite i vikt då. Det var så varmt så man blev inge hungrig plus att vi rörde på oss hela dagarna. Men sen började vi käka på massa bufféer hela tiden och då var det svårt att stå emot. Samtidigt så orkade jag inte att hela resan skulle bli förstörd ifall jag gick runt och skulle ha megastor ångest hela tiden så jag försökte tränga bort alla såna känslor så gott jag kunde. Vilket ledde till att jag hade världens ångest när jag imorse skulle ställa mig på bågen. Jag trodde seriöst att jag hade gått upp 5 kg, men enligt vågen "bara" 1 kg. Så nu är jag alltså tillbaka på 50,9 kg. Det känns jobbigt men det kunde ha varit värre.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0