thin for the win

Igår hade jag skit svårt för att somna. Låg och tänkte på massa grejer. Det är en konstig känsla jag har nu. Men den känns samtidigt bra och positiv. Snart fyller jag 18 år, lite grejer som jag tänkte på var att när dessa tankar kring mat och vikt uppstod hos mig runt 13-års ålder så kunde jag nog inte i min vildaste fantasi tänka mig att jag skulle ha kvar de här tankarna när jag fyllt 18 år. Och de är inte bara kvar de har förvärrats. Så nu känner jag bara att jag ska ge det hela en sista helhjärtad chans. Om jag inte lyckas gå ner i vikt nu då ska jag lägga ner, då ska jag "bli frisk". 

Det låter kanske lite konstigt men det är lite så jag känner. Jag pallar snart inte längre så blir jag inte smal nu så kan jag lika gärna skita i det. 

Eller asså fan jag vet inte, 52,8 kg visade äckel vågen idag. Jag ska gå ner till 49-50 och sen inte ett gram mer nedåt eller uppåt för den delen. Just nu känner jag mig för fet för att söka hjälp. Det känns bara som att folk skulle skratta åt mig och jag kom och sa att jag vill ha hälp för att bli fri en ätstörning. 

När det verkligen kommer till kritan så spelar det ingen roll hur många kilo jag går ner för jag kommer ändå inte bli lycklig och detta vet jag innerst innerst innerst inne. Så om jag skulle börja tycka om mig själv och vara nöjd med mig själv så kommer min vikt inte att spela någon större roll. 

Meeen, jag vill ändå gå ner lite i vikt nu bara eftersom att jag trots allt gått upp efter sommaren, så min plan är alltså att gå ner några kilon nu och sen ta tag i det här problemet som jag faktiskt har.