thin for the win

Igår hade jag skit svårt för att somna. Låg och tänkte på massa grejer. Det är en konstig känsla jag har nu. Men den känns samtidigt bra och positiv. Snart fyller jag 18 år, lite grejer som jag tänkte på var att när dessa tankar kring mat och vikt uppstod hos mig runt 13-års ålder så kunde jag nog inte i min vildaste fantasi tänka mig att jag skulle ha kvar de här tankarna när jag fyllt 18 år. Och de är inte bara kvar de har förvärrats. Så nu känner jag bara att jag ska ge det hela en sista helhjärtad chans. Om jag inte lyckas gå ner i vikt nu då ska jag lägga ner, då ska jag "bli frisk". 

Det låter kanske lite konstigt men det är lite så jag känner. Jag pallar snart inte längre så blir jag inte smal nu så kan jag lika gärna skita i det. 

Eller asså fan jag vet inte, 52,8 kg visade äckel vågen idag. Jag ska gå ner till 49-50 och sen inte ett gram mer nedåt eller uppåt för den delen. Just nu känner jag mig för fet för att söka hjälp. Det känns bara som att folk skulle skratta åt mig och jag kom och sa att jag vill ha hälp för att bli fri en ätstörning. 

När det verkligen kommer till kritan så spelar det ingen roll hur många kilo jag går ner för jag kommer ändå inte bli lycklig och detta vet jag innerst innerst innerst inne. Så om jag skulle börja tycka om mig själv och vara nöjd med mig själv så kommer min vikt inte att spela någon större roll. 

Meeen, jag vill ändå gå ner lite i vikt nu bara eftersom att jag trots allt gått upp efter sommaren, så min plan är alltså att gå ner några kilon nu och sen ta tag i det här problemet som jag faktiskt har.  

Jag har en kompis som jag tycker ser jätte bra ut. Hon är lite längre än mig och dessutom smalare. Trodde jag i varje fall. Tills jag prövade hennes jeans som hon hade glömt hos mig. De var ju helt förstora överallt. Helt sjukt egentligen, jag får det ju svart på vitt nu att jag har smalare ben och midja efter att ha provat jeansen men ändå tycker jag att hon ser mycket smalare ut än mig.

Att propå jeans.. Fornarina har ofta väldigt snygga jeans. Det ska jag nog ha som mål att när jag väger 49 ska jag få köpa mig ett par fornarina jeans

Igår var jag påväg att falla för frestelser hela tiden, jag var så himla sugen på något onyttigt. Men en enda titt på min feta mage och suget försvann. Fyfan säger jag bara...

Eeeh, är hennes mage photoshopad här eller? :S

Idag när det var dags för lunch fick jag lite smått panik. Jag kände mig inte alls hungrig och ville verkligen inte äta något. Så jag drog till med att jag skulle åka och äta lunch med min mamma men istället så tog jag värsta långpromenaden.
Vart jag än tittade såg jag smala människor kändes det som. Jag är verkligen trött på att känna mig som ett stort jävla fetto nu. Visst att det är gott att äta men just nu känner jag bara att det inte är värt det, och speciellt inte den ångesten som det medför. Jag är trött på att jag inte märker några stora resultat. Men det är bara för att jag tvingar mig själv att äta samtidigt som jag tvingar mig själv att inte äta.

Aja, jag vet inte vad jag babblar om...

Dagen i matväg har i varje fall vart såhär:
Frukost: 1 ägg och lite keso
Lunch: 1 äpple
Middag: 3 msk köttfärs

Jag har inte orkat räkna ut hur mycket kcal det är men jag känner mig ganska hungrig nu. Men dom känslorna måste jag bara förtränga.

För övrigt har jag kört 55 minuters spinning idag. Svettades som en gris!


Man står sig ändå rätt länge på 1 ägg, och så är det gott.

Åååh jag hatar söndagar. Det har inte gått så bra i matväg idag heller vilket gör att jag hatar söndagar ännu mer.
En annan sak som jag har kommit på är att jag verkligen är sämst på att ljuga. Jag blir så nervös. När jag kom hem, ungefär vid 20:tiden frågade mamma om jag inte skulle äta. Jag hade redan innan på vägen hem planerat ut vad jag skulle säga att jag hade ätit eftersom att jag visste att det skulle komma upp på tal. Ändå så blir jag så nervös när hon frågar, och helt utan att jag vill det så gör jag alltid någon onaturlig gest. Typ: "Nej, vi käkade spagetti och köttfärssås hos klara" (för handen mot halsen och kliar lite lätt)  Exepelvis gör jag så.. eller så pillar jag med håret, eller gör någon konstig onaturlig blinkning. För att inte tala om hur min röst låter vid såna tillfällen, den låter ju helt darrig och ljus.
neej asså jag måste verkligen jobba på det där...

Igår efter att jag kom hem från gymmet åt jag frukost. Det blev en äggröra på två ägg och bladspenat i. Den frukosten kom att bli min lunch också. Sen när jag kom hem sa mamma att det fanns middag och att jag skulle komma och äta. Jag var ganska hungrig om jag kände efter. Det kändes skönt. Men jag sa att jag behövde plugga och att jag skulle äta sen. Sedan vet jag inte riktigt varför, men vi började i varje fall att bråka. Jag agerade som en riktigt omogen liten tonåring och smälde igen dörren riktigt ordentligt till mitt rum. Så den frukosten kom att bli min middag också, jag kan säga att jag hade ganska rejäla skakningar framåt kvällen. Sen nu i morse var jag så sjukt hungrig men jag hade ändå jättestor ångest för att äta eftersom jag inte ätit på så många timmar så kändes det ssom att allt jag åt direkt skulle lagras som fett på min kropp. Jag lyckades dock få i mig lite yoghurt med äpple. Sen blev det lunch i skolan och då ät jag en räksallad. Utöver detta har jag också ätit ca 100 g rostade och saltade nötter. Jag har skakningar igen men jag känner ingen hunger. Bara mega ångest och huvudvärk.

Imorgon ska jag dra till gymmet på morgonen. Först ska jag värma upp på en cykel i omkring 10 min. Därefter styrka och tillsist löpning. På så vis tämmer jag först kolhydratsdepåerna genom styrketräningen för att sedan uppnå optimal fettförbränning under löpningen. Förut brukade jag jämt göra tvärt om, alltså först springa och sen köra styrka. Men jag ska testa ett tag nu att göra tvärt om och se om det ger bättre resultat.


Det är sjuuuukt mycket kalorier i nötter, men ändå så är det nyttigt fett som inte sätter sig på typ magen och som backfat. Så man får helt enkelt käka nötter med måtta.

Jag har sjukt mycket kramper i magen. Fan vad ont det gör :S Att bropå ingenting.....

Idag skulle jag egentligen gymmat men jag kände att det var så sjutk längesen jag var ute och sprang. Sagt och gjort, jag satte på ipoden och stack ut. Det var faktiskt första gången på länge jag tyckte att det var skönt att springa. Varje steg var liksom inte en plåga, som det vanligtvis brukar va annars. Jag slog till och med tidsrekord på min 5 km runda.
Det var verkligen galet många andra som var ute och sprang, smala som tjocka. Stötte på minst 10 stycken.

För övrigt har jag ätit detta idag:

Frukost: havregrynsgröt och yoghurt (inte tillsammans såklart)
Lunch: ungefär 1 dl keso med isbergssallad, tomat och lök
Middag: ? Det blev ingen riktig middag men jag käkade tre vindruvor och en bit morot när jag kom hem från joggingrundan

Var det bara jag som tittate på bobster på barnkanalen idag? Ni vet det där "ungdomsproggrammet" som kommer efter bolipomba. (Jag har en lillebror det är därför :P ) I varje fall så satt jag i köket och läste tidningen och hörde att det i dagens program skulle handla om ätstörningar. Jag gick direkt in på mitt rum och satte på tvn för att titta. Det var ganska intressant att höra från andras perspektiv. Dock blev jag lite fundersam när de nämde UNS, alltså ätstörning utan någon specifikation och förklarade att det var när man bara hetsåt hela tiden. Asså va? Det stämmer ju inte..

Jag vaknade klockan halv sex i morse och kunde inte somna om så jag tassade upp och ställde mig på vågen. Minus 0,6 sen igår. Det är ganska bra tycker jag, om det skulle bli så varje dag skulle det ju gå ganska fort att gå ner i vikt. Men det är ju antagligen mest vätska. Förutom den ganska rejäla frukosten idag så ska jag försöka att äta sparsamt under dagen. Träna och plugga är väl det som är planerat idag resten får jag se..


Jag i ett nötskal, ständigt kikandes på min mage

Idag när jag gjorde mitt dagliga mrogonbesök på vågen hade det inte gått nedåt så mycket som jag ville så i protest äter jag två mackor med ost till frukost. Plus havregrynsgröt. (Dumma jag!) Lunchen hoppade jag över fast sen åt jag ett äpple vid 15-tiden och nu när jag kom hem från gymmet åt jag några körsbärstomater och lite vitkål. Så trots den totalt oacceptabla frukosten kanske vågen ändå kommer visa bättre resultat imorgon.

För övrigt ska jag bara vara hemma ikväll. Jag känner mig helt deppig. Och fet.

hej hej nu är jag tillbaka igen. Har inte riktigt haft tid att blogga. Jag har vägt mig i princip varje dag och har gått ner lite men jag är fortfarande inte ens i närheten av vad jag vägde innan sommaren. Ska väga mig strax faktiskt och se om det har blivit någon skillnad sen igår.

En kommentar som jag fick angående min uteblivna mens fick mig faktiskt att stanna upp lite. Stanna upp och tänka till lite vad som faktiskt håller på att hända och vad jag faktiskt håller på med. En tjej skrev såhär: ...."jag har ju också ätstörningar"...  Wow, tänkte jag, vänta lite, jag har ingen ätstörning. Jag är bara en person som försöker gå ner i vikt. Som hatar sin kropp och tycker att hon är världens fetaste. Som får ångest när hon stoppar ätbara saker i sin mun och som tränar flera gånger i veckan för att dämpa ångesten. Som hoppar över måltider och ljuger för nära och kära och vad och när hon har ätit. Som väger och mäter sig nästan varje dag. Som spyr lite ibland då och då när hon känner att hon ätit för mycket. Som driver en blogg om viktminskning vars tankar kretsar krin mat, vikt och träning från det stunden hon kliver upp på morgonen till den stund hon somnar på kvällen.
Men nej, jag är inte ätstörd. Alltså va?! Jag kan inte hålla på och ljuga för mig själv längre. Det här beteendet är inte normalt. Folk med ett normalt förhållande till mat håller inte på såhär. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill bara tycka om mig själv och vara nöjd med min kropp. Jag vill leva ett normalt (fan vad jag hatar det ordet egentligen) liv och umgås med mina vänner och familj. Kunna äta vad jag vill när kag vill utan att bry mig.

Idag ska jag iväg på en grej med min mamma från klockan 9 till klockan 21 ikväll. Vilket betyder att mamma kommer att vara med mig hela dagen och se vad jag äter så det finns alltså inga undanflykter. Och det som gör mig mest orolig är att man kommer att bli serverad både lunch middag och fika. Jag har sån sjukt stor ångest/panik över att jag inte vet vad som kommer att serveras. Det skulle kännas mycket mera tryggt om jag visste att jag själv typ kunde beställa en sallad. Det är så jäkla synd för jag vill inte att den här dagen som skulle kunna bli hur rolig som helst ska förstöras för att jag ska gå omkring och oroa mig över maten. 
 
Förövrigt är det 4 oktober, kanelbullens dag idag. Helt sjukt att man kommer på dagar för bullar och våfflor och semlor och allt vad det nu är. Verkligen en undanflykt för att få moffa i sig såna onyttigheter.

Jag har inte vägt mig på ett tag nu, vilket skrämmer mig nåt så fruktansvärt.
Jag tror jag ska börja väga mig varje dag igen, visst det är också jobbigt men jag vet att det ger resultat, för mig i varje fall.
Kanske ska börja uppdatera vikten varje dag i bloggen också? Om inte annats skulle nog det vara mycket motivation i sig att behöva "avslöja" vikten varje dag. Men först måste jag bara väga mig först. Ska göra det imorgon om jag vågar.

I have a confession to make.
Igår var inte bra dag i matväg. Det spårade och jag äcklas när jag tänker efter vad jag stoppade i mig.
Enbart socker, inte konstigt att jag fick huvudvärk framåt kvällen.

Till frukost blev det en kokosboll och hallonpaj
Sen till lunch (??) åt jag två bitar kärleksmums och sen åt jag 50 g dajm.
Ush vad jag skäms men det känns ändå bra att jag "erkänner" här i bloggen för det får mig att aldrig vilja göra om det.
Men det enda positiva var väl att detta fick mig att jobba skiten ur mig på gymmet i två timmar. Riktig träningsverk i hela kroppen har jag idag.

Jag måste hitta motivationen